Nils Göransson Grunditz, privatpersonen, reflekterar kring hållbarhetsarbete, potentialen i medborgarinitiativ och beteendeförändringar. Är de strukturella utmaningarna teknologiska, eller politiska och psykologiska?
 

Häromveckan skrev jag ur mitt perspektiv som tjänsteman i Stockholms stad. Idag skriver jag som privatperson. Som icke-politisk tjänsteman i en politiskt styrd organisation som Stockholms stad så är jag nämligen begränsad i att uttrycka mina personliga åsikter, vilket gör att jag bär på massa outtalade iakttagelser om hur vi jobbar med de här frågorna. Det här är alltså mina personliga reflektioner, och ska inte förväxlas med Stockholms stads ståndpunkter när det gäller hållbar stadsutveckling.

Sedan 2010 arbetar jag på Östermalms stadsdelsförvaltning som samordnare av miljö- och hållbarhetsfrågor i Norra Djurgårdsstaden. Efter den här tiden känner jag starkare än någonsin att de högsta ambitionerna för hållbar stadsutveckling kommer underifrån, från medborgarinitiativ, snarare än från oss myndighetsutövare. I Stockholms stads fall tror jag att en av anledningarna till det är vår teknokratiska tradition i planeringen och utvecklingen av staden, vilket både upprätthåller och upprätthålls av vårt ganska starka top-down-perspektiv. Som jag ser det så hindrar det oss från att utnyttja potentialen i alla de medborgarinitiativ som fullkomligt blommar runt om i staden. Med det menar jag att jag tycker mig se att den typen av organisation till sin natur blir hegemonisk, det vill säga att den antar det perspektiv som bekräftar och upprätthåller dess egen position, snarare än att förena och kompromissa mellan en mångfald av perspektiv.

11118715_10153256434645941_1863700718_n

Missförstå mig inte, jag tycker att Stockholms stad står för väldigt en viktig utveckling – men det är ändå viktigt att medge att det främst handlar om en teknisk sådan. Vi har kommit långt när det gäller vårt tekniska systemtänkande och vi har tydligt lyckats integrera viktiga delar av det urbana systemet; som exempelvis i fallet avfallshantering, fjärrvärmesystemet och biogasdriven kollektivtrafik. Problemet med vår teknikfokus är att det vilar på ett extremt optimistiskt antagande – nämligen att vår teknologiska utveckling efterhand kommer att lösa alla problem orsakade av vår teknologiska utveckling. Som jag ser det är detta den grundläggande missuppfattning beträffande hållbar utveckling som återfinns hos svenska myndigheter på alla nivåer; utgångspunkten är alltid tanken att vårt nuvarande levnadssätt kan och bör upprätthållas. Med tanke på att vi idag har tillräckligt med kunskap för att veta att betydande beteendeförändringar kommer att vara nödvändiga så borde diskussionen snarare fokusera på att hitta en konstruktiv väg mot omställning till ett lågkonsumtionssamhälle och en kretsloppsekonomi, och hur vår infrastruktur och vårt bostadsbyggande kan stötta detta. Alltså är de stora strukturella utmaningarna politiska och psykologiska snarare än tekniska.

Denna problematik accentueras i urbana miljöer såsom Stockholm; det är sällan vi i klimatdebatten problematiserar eller ens nämner de förhöjda koldioxidutsläpp som följer av den moderna, urbana höginkomsttagarens identitetsjakt. Ändå är det ett faktum att människor som bor i Stockholm bär ett betydligt större klimatavtryck än resten av svenskarna. Ur detta konsumtionsperspektiv är Stockholm fortfarande långt ifrån en hållbar stad.

Nu menar jag inte att Stockholms stad över huvud taget kan eller bör diktera våra medborgares levnadssätt eller livsstilsval. Däremot kan vi indirekt påverka utvecklingen genom att i infrastruktursatsningar, bostadsbyggande och tekniska lösningar utgå från en socialt hållbar stad som en portal till den ekologiskt och ekonomiskt hållbara staden. Med det menar jag till exempel en modell för byggande av billiga bostäder för minskad social segregation; skattefinansierad kollektivtrafik för ökad klimatsmart rörlighet i staden; ökad tillgång till samlingslokaler och offentliga mötesplatser; mångfunktionell grönstruktur som tillskapar höga sociokulturella värden samtidigt som den hanterar klimatanpassningsåtgärder såsom exempelvis dagvattenhantering och minskade effekter av kommande värmeböljor. Jag är övertygad om att detta i förlängningen också är goda ekonomiska investeringar. Det är bara genom att på detta sätt länka det mjuka med det hårda – alltså koppla sociala värden till infrastruktur och teknikinvesteringar – som vi kan ge gräsrotsinitiativ för hållbar utveckling och i förlängningen alla Stockholms medborgare de rätta förutsättningarna att nå sin fulla kraft och potential på vägen mot ett mer hållbart samhälle.

Share.

About Author

Gästbloggaren

Under denna användare skriver ett antal intressanta personer gästinlägg. Här blandas personliga reflektioner med tips och råd. Känner du någon som du vill ska gästblogga, eller känner du själv att du är en lämplig kandidat? Kul! Skriv till viktor.stocke[at]sustainergies.com