Nyss hemkommen från en påsksemester i Sarek beskriver vår skribent Emma hur hon brinner för våra nationalparker och vill få fler att upptäcka deras hemligheter.

Att äta, förflytta sig, sätta upp tältet, äta igen, och gå och lägga sig – finns det något som är mer avkopplande för själen? Tänk dig att du fem dagar i sträck bara ser natur. Inga motorfordon, ingen mobiltäckning, ingen reklam, inget buller – bara natur och ljudet av skidorna som skär genom snön.

Vi befinner oss i hjärtat av Sareks nationalpark. Morgonsolen skiner på bergstopparna men har ännu inte kommit ned till oss där vi står med varsin tandborste i munnen. Temperaturen är på -5°C och luften är klar. Allt är tyst. Sådär riktigt tyst. Så plötsligt visar sig en nyfiken rödräv som bara måste spana in vår lägerplats. Den rör sig stolt i en halvcirkel runt oss, på ca femton meters avstånd. Då och då stannar den upp och synar oss – vi får känslan av att han vill markera att det här området är hans. Vi står blickstilla. Redan säkra på att det här är bland det häftigaste vi varit med om.

Morgonljus i Sarek

Morgonljus i Sarek

Nuförtiden, när svenskens flygresande ökar med ca 11 % per år, är det mer Svensson att åka utomlands än att stanna hemma. Kanske är det här således ett försök av oss att inte vara som alla andra..? Eller så är det mitt miljö- och naturintresse, som gjort att jag och min sambo sedan förra året spikat våra kommande års semesterplaner – vi ska besöka Sveriges alla nationalparker. Under förra året tältade vi i Tyresta, Padjelanta, Sonfjället och Kosterhavets nationalparker. I år har vi precis kommit hem från en vintertur i Sarek och i slutet på maj blir det en tur till Gotska Sandön. Om du inte känner igen namnen på dessa parker behöver du inte känna dig ensam. I en undersökning som Naturvårdsverket gjort kunde 30 % av alla tillfrågade inte nämna namnet på en enda nationalpark, läs mer i Evelina Selanders inlägg från i mars.

Här kommer därför en liten kort lektion i vad en nationalpark är:
Sveriges riksdag beslutade år 1909 att nio nationalparker skulle bildas för att skydda särskilt värdefulla naturområden i Sverige. En av dem blev Stora Sjöfallets nationalpark som innehade ett av Nordens största vattenfall, Stuor Muorkkegårttje, som lockade besökare från hela Europa. Ett annat område var Sonfjället som var ett fäste för Sveriges sista björnar och ett tredje område var Garphyttan som man ville bevara för dess blomsterprakt. Sedan dess har antalet nationalparker växt i sakta mak till 29 st, där den senaste, Kosterhavets nationalpark, bildades under 100-årsjubiléet 2009.

2014-08-18 13.30.43

Paddling i Kosterhavet

Att bli nationalpark innebär att ett område får det starkaste skyddet Sverige har att erbjuda. Det är en långsiktig skyddsform som ger ett starkt skydd mot exploatering. Men tyvärr är det inget skydd som ger några garantier. Redan 1919 bröts Stora Sjöfallets nationalpark upp då hela sjösystemet ovanför vattenfallet, samt vattenfallet, lyftes ut ur nationalparken för att lämna plats för vattenkraftsexploatering. Idag finns inte vattenfallet kvar alls och det forna sjösystemet är uppdämt till en stor konstgjord sjö, Akkajaure, som med sina sargade stränder skapade av vattenregleringen inte lämnar någon oberörd. Bra att ha på näthinnan när media rapporterar om utländska gruvbolag som åker runt och provborrar i de svenska fjällen.

I gårdagens inlägg kunde vi läsa om hur fjällstationen Saltoluokta, på gränsen till Sarek, erbjuder fantastiska semesteralternativ till utlandssemestern. Där träffas gammal som ung och det finns aktiviteter för alla. Tåget till våra ofattbart vackra nationalparker i norr går förvånansvärt smidigt om du åker nattåg och du får vakna till spännande vyer av Sverige.

Att välja en nationalpark bjuder på upplevelse, utmaning, avkoppling och utveckling. Och framför allt möten. Möten med dig själv, med andra och med naturen!

 

Här kan du läsa mer om alla nationalparker samt deras historia.

Och här finns en broschyr utgiven av Naturvårdsverket: ”Svenskt naturskydd 100 år”

 

Share.

About Author

Emma Gustafsson

Jag heter Emma-Louise Gustafsson och jag är i första hand naturälskare. I andra hand är jag fjäll- och vildmarksledare och i tredje hand civilingenjör som de senaste åren jobbat med kommunikation och marknadsföring på friluftsföretag. Jag vill göra vårt samhälle mer hållbart och för mig börjar det med att få ut folk i naturen. Det är min övertygelse att när du väl blir fascinerad av vår fantastiska miljö och dess skörhet vill du inte äventyra framtida generationers möjligheter att njuta av den. Så välkommen ut i naturen!