Amanda Fast läser sista året på Hälso- och turismutbildningen vid Scandinavian College of Travel and Tourism. Idag rapporterar hon från sin praktik i norra Lappland, där landskapet och människorna inspirerar och väcker tankar kring hållbarhet och ekoturism. 
 

Jag  tillbringar  just  nu  fem  praktikveckor  på  Saltoluokta  Fjällstation,  den  nordöstliga   ingången  till  Sareks nationalpark  i  norra  Lappland.  Stationen  drivs  av Svenska   Turistföreningen  och  ligger  i  väglöst  land  på gränsen  mellan  Gällivares  och  Jokkmokks   kommun  och  är  alltså  en  del  av  världsarvet  Laponia.  De sista fem  kilometrarna  får  jag   åka  skoter  över  sjön  Langas  eftersom  det  inte  finns  någon  bilväg.  Stationen  är en  port   rakt  in  i  Sveriges  vildaste naturområde,  långt  från  materiella  bekvämligheter  och   mobiltäckning.

Milsvid  oexploaterad  terräng  men  att  kalla  det  vildmark  vore  fel.  Här  har människor levt av och med naturen i tusentals  år.  

11099910_10153219879346285_2010632459_n

Under min tid här har jag flera gånger slagits av känslan att det här är hållbarhet  i  sin   renaste  form. Mina  kurser i hållbar utveckling vid Uppsala universitet fick helt  plötsligt ett verkligt ansikte.

Jag  valde  att  läsa  de  kurserna  för  att  jag tycker att  vi  på  många  sätt   lever  så kortsiktigt idag  och  när  jag  sen  valde  att utbilda  mig  inom  hälsa  och  turism  så kändes  friluftsturism som  den  naturliga vägen  för  mig.

Turismen  är  idag  Sveriges  största  näring och  den  ”hållbara  turismen”  eller ekoturismen   är  den  snabbast  växande. Det  gör  mig  glad. Det  gör  mig  glad  att människor  i  allt  större utsträckning  väljer att  lägga  sina  semesterpengar  på  genuina, autentiska   naturupplevelser med  så  lite  miljöpåverkan  som  möjligt.

Under  den  senaste  veckan  har  jag  varit  ledare  för  ett  familjefjällsläger.  Elva familjer  har fått  åka  turskidor upp  på  kalfjället,  åka  hundspann,  berättat historier för  varandra  vid   elden,  pimplat  öring  som  de  sen  fått lägga direkt på grillen och så har de fått lära sig om livet som  renskötare  av  Sanna Vannar  som  när  hon  inte jobbar  här  på  stationen följer  sina renar  i  nationalparkerna  Sarek  och  Padjelanta.  I fjällstationens restaurang  har de blivit serverade  Souvas  (rökt  renkött)  från  fjällen ovanför  Saltoluokta  och  vildfångad sik ifrån älven.  Sängarna de sover i är byggda  med lokal  arbetskraft  från  Jokkmokk,   frukosten de äter  på morgonen  är  helt Kravcertifierad  och  de  allra  flesta  andra  råvaror  som   används i restaurangen  är ekologiska.  En  fördel  med  det  långa  avståndet  upp  hit  är  att   de  allra flesta  väljer att  åka  kollektivt  med nattåg  upp  till  Gällivare,  därifrån  buss  till Kebnats och sen skoter eller båt sista kilometerna över älven.

Jag insåg  rätt  snabbt att  här uppe  har  man  alltid  levt  långsiktigt  och  resurssnålt,  både  ur ett  ekologiskt  men  också  ett  ekonomiskt  perspektiv.  Dels  för  att man vet  hur  man  gör  men också  för  att  man  vet  vad  som  händer  om  man  inte  gör  det.  Man  vet  hur  man  ska   värna  om  det  som  är  ens  riktiga  levebröd.

Jag  tror  att  det  handlar  om  att  människor  som   lever  i  så  nära  relation  med  naturen  och  dess  olika  årstider  också  har,  i större   utsträckning, mer  vett  att värna  om  den.  Det  kanske  låter  hårt  men  jag  tror  att  ju  mindre   den  betyder  för  dig,  desto mindre  bryr  du  dig.

Saltoluokta  är  en  av  åtta  fjällstationer som  drivs  av  Svenska  Turistföreningen.  Från   Grövelsjön  i  Norra Dalarna  till  Abisko  i  norra  Lappland  finns  STF  i  syfte att tillgängliggöra  den  svenska fjällvärlden  för  både nybörjaren  men  även  den  avancerade   äventyraren.  STF  slår  också  vakt  om  bland  annat  våra nationalparker  och naturreservat,   allemansrätten  och  den  hållbara  turismutvecklingen  i  Sverige.

11158003_10153219880171285_1969307028_n

Jag  la  min  praktik  här  eftersom  jag  vill  lära  människor  att  ta  del  av  den  natur  de  lever  i,   då  jag  tror att  vi  i  ett  mer  primitivt  sätt  att  leva  kan  finna sidor hos  oss  själva  som   förenar  oss  med  naturen  men också  med  andra  människor.  En  annan  positiv  aspekt  av  friluftsturismens  uppsving  är  hälsoaspekten.  Jag är  övertygad  om  att  nutidsmänniskans   både  kropp  och  själ  behöver  mer  utevistelse,  fysisk  ansträngning, lagarbete  och  mat  som   inte  blir  klar  på  tio minuter i en  mikro. Jag hoppas innerligt att den svenska turismutvecklingen kommer att sträva efter att finnas till i symbios med den enda europeiska ursprungsbefolkningen även i framtiden.

Hoppas  vi  ses  i  Salto  till  sommaren!

Share.

About Author

Gästbloggaren

Under denna användare skriver ett antal intressanta personer gästinlägg. Här blandas personliga reflektioner med tips och råd. Känner du någon som du vill ska gästblogga, eller känner du själv att du är en lämplig kandidat? Kul! Skriv till viktor.stocke[at]sustainergies.com