Dagens fredagsinlägg är tillägnat några av mina fantastiska vänner – på ett sätt som kanske inte är helt väntat. Det handlar om det där svåra samtalsämnet om att påverka sin omgivning om att leva mer hållbart. Det är svårt att påverka andra människor, även sina vänner. Därför vill jag dela med mig av mina senaste erfarenheter och reflektioner kring detta.

Foto: Priscilla Santana, Vegetables Mosaic. Flickr

Foto: Priscilla Santana, Vegetables Mosaic.
Flickr

Här om veckan satt vi runt middagsbordet och hade fantastiskt trevligt en fredagskväll. Jag och en annan vän hade fått ansvaret att laga middag då våra vänner kände att det var lite för svårt att laga vegetarisk mat. Jag har självklart förståelse för detta och vi såg chansen att visa att vegetarisk mat verkligen kan vara hur gott som helst. Vi knåpade ihop en svamppasta och alla tyckte att det var väldigt gott. Då hör jag en av mina vänner säga ”Det här ska jag verkligen laga – fast med kött”. Vi rev oss i håret och berättade om vår plan att verkligen visa hur lätt det var att laga vegetariskt men framförallt hur gott det kan vara. Samtalsämnet gled snabbt in på något annat men situationen stannade kvar i mig. Jag tror inte att alla människor ska vara vegetarianer, jag tror inte det är möjligt varken vad gäller svårigheten med att skapa ett 100 % kött-fritt konsumtionsmönster, eller med tanke på vilka värden köttproduktionen och lantbruket ger oss i form av kulturhistoria, öppna landskap och jobb. Men vi vet ju att vi måste minska vår köttkonsumtion dramatiskt, särskilt i Sverige då vi haft en fantastiskt dum trend med massor med nya creddiga köttrestauranger och mega-amerikanska influenser in i den svenska tacosjälen.

Men hur ska de ”icke troende” kunna övertygas? Det är en fråga vi ständigt återkommer till men jag tycker aldrig den blir tråkig eller inaktuell. Vår tidigare redaktör Magdalena Frembäck är medborgarbloggare för ARTS-projektet som är en del av ett EU-finansierat forskningsprojekt som heter Accelerating Transitions. Projektet har åtagit sig uppdraget att förstå hur vi kan påskynda vår övergång till ett koldioxidsnålt samhälle och vilken roll medborgardrivna initiativ har för att lyckas med den stora omställningsprocessen vi har framför oss. ARTS bloggen är en gemensam satsning av bloggare som kommer från fem olika regioner i Europa och som deltar i olika konstprojekt. Syftet är att ge dig en direkt inblick i vad som händer på den lokala nivån. I en av Magdalenas senaste blogginlägg Progressives and mainstreamers, unite! diskuterar hon frågan om hur vi ska kommunicera vikten av denna omställningsprocess till de som ännu inte är ”omvända”. Hon riktar också fokus mot de olika grupperingarna som finns inom hållbarhetsrörelsen – som många gånger inte heller kan kommunicera. Att dessa grupperingar kan kommunicera är självklart väsentligt både för att nå resultat men också för att över huvud taget ha möjlighet att nå sina (ännu) ej omvända vänner:

Jo, jag betvivlar att du kommer vara framgångsrik i hur du kommunicerar hållbarhet och miljömässigt ansvarstagande om du inte ens kan göra det med vänner och familj utan att de totalt stänger av. Så, en önskan till er alla – ta del av ARTS häftiga forskning och resultat, och fundera över hur just du kan bidra till att vi börjar samarbeta och lära av varandra, oavsett politisk tillhörighet, ideologisk övertygelse eller gamla fördomar. Och förstås, oavsett om du identifierar dig (eller känner dig mest bekväm där) som en progressiv eller en mainstream.

Magdalena ska under några månader ta paus från bloggandet inom ARTS då hon ska åka på fältstudier i Kenya inom ramen för sin masteruppsats – men hon kommer att dyka upp här i MittHållbarhetsjobb.se längre fram i vår. Det ser vi fram emot, men till dess får ni gärna spana in fler grymma tankar på hennes twitter: @fremback.

En idé verkar vara att ge personer en möjlighet att prova på att byta livsstil. Mer än hälften av svenskarna önskar sig tydligen mer kunskap om vilka val i vardagen som påverkar klimatet mest. Projektet Klimaträtt startades av ICA och Uppsalahem och undersöker hur det är att leva mer klimatsmart. Deltagarna i detta projekt fick tillgång till en app som regelbundet beräknade och återkopplade deras klimatavtryck. De fick tillgång till bilpool och andra tjänster och aktiviteter som skulle inspirera och ge kunskap om bland annat klimatriktiga recept och stadsodling. De förändrade särskilt konsumtions- och matvanor vilket handlade om att rent generellt konsumera mindre, köpa mer ekologiskt, äta mer vegetariskt och slänga mindre mat. Enligt artikeln av MiljöAktuellt anser deltagarna att de både gjort uppoffringar och fått fördelar med sin nya livsstil. Det verkar ofta vara själva förändringen i sig som är besvärlig. Framförallt handlar det om framförhållning. För att minska matsvinnet krävdes bättre veckoplanering. Ändrade resvanor kan upplevas som mindre bekvämt och ta längre tid men samtidigt ge bättre hälsa. Det har också varit krångligt att börja lära sig laga och äta mer vegetarisk mat men man tycker att det är gott och hälsosamt. Gemensamt verkar vara att deltagarna fått ett klimatsamvete, ett dåligt samvete som känns befogat och som trots allt upplevs som positivt. Dessutom uppgav 53 procent av deltagarna att den nya livsstilen inneburit en besparing, främst på grund av mindre shopping, mindre kött och lägre förbrukning av el och vatten. Ett tips för den som känner sig sugen att ändra sin livsstil lite till eller inspirera andra att göra det, är att kolla in verktyget Min Klimatpåverkan som tagits fram av Stockholm Environment Institute som räknar ut hur stor miljöpåverkan du och ditt hushåll har på miljön.

Jag har också diskuterat detta ämne med Linda Lindström som råkar vara expert på just beteenden (se tidigare blogginlägg om hur hon startade sitt företag Beteendelabbet). Hon fick direkt minnesbilder från våra luncher på Stockholm Resilience Centre där det fanns en oerhört stark norm om att äta vegetarisk mat. Vi kom fram till att ett utav de starkaste sätten att påbörja förändringsbeteenden bland sina vänner är att skapa just sociala normer. Exakt hur dessa normer kommer till är helt klart klurigt, det enda jag kommer på är att om tillräckligt många av ens vänner gör det, bildas en social norm. Enligt Wikipedia är en social norm ”ett sociologiskt begrepp för intersubjektiva, allmänt delade, men många gånger underförstådda, regler och förväntningar på beteende som gäller inom en mindre social gemenskap eller i samhället i stort.” Med tanke på att deltagarna i Klimaträtt uttryckte att det är själva förändringen som var svårast vad gäller att ställa om sina beteenden kanske det också innebär att man på något sätt måste avdramatisera den. Kanske ska vi köra på inställningen att ”oj då, ja det blev nog inget kött i den här rätten – men en svamppasta är ju så god som den är i sig själv” – men att prova den inställningen gång på gång, på många personer. Vad tror ni?

Share.

About Author

Hanna Ahlström

Jag har läst masterprogrammet Social-Ecological Resilience for Sustainable Development på Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet. Jag har sedan tidigare en Ekonomie kandidatexamen med huvudområdet Nationalekonomi, inriktning miljöekonomi från Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala och University of Illinois, Urbana-Champaign. Jag brinner för allt som heter globala och internationella processer och beslutsfattande och hoppas på att antingen få möjlighet att doktorera inom det ämnesområdet eller på något sätt kunna jobba med miljöfrågor i någon av de stora internationella organisationerna.