Veckans fredagsinlägg är signerat Robert Karlström och han skriver om Sveriges nya utsläppsvision som kom ut tidigare i veckan och ger sina tankar på den. Robert kopplar det dessutom till ett större, globalt perspektiv och ställer sig frågan om visionen är tillräcklig för att skapa en förändring. 

I Svenska Dagbladet kunde vi i tisdags läsa att Sveriges nettoutsläpp av växthusgaser förväntas bli utraderade till år 2045 enligt ett nytt förslag från Miljömålsberedningen. Runt 85 % av utsläppsminskningen ska vara intern, alltså inom Sveriges gränser men för att nå upp till en total utsläppsminskning så behöver en även räkna med våra internationella utsläpp. Den tidigare visionen om att vi år 2050 skulle ha noll utsläpp har alltså blivit än mer ambitiös. Detta sänder signalen att Sverige är en viktig kandidat i det globala miljöspelet.

Foto: Climatesafety, "Climate change & risk".

Foto: Climatesafety, ”Climate change & risk”.

Det finns många aspekter att beakta när man sätter ambitiösa klimatmål. För att målen ska uppnås krävs det att Sverige, sett ur ett företagsperspektiv, har merparten av sina anställda med sig på omställningen. Detta är något som nu delvis skett då samtliga riksdagspartier (utom SD) valt att gemensamt satsa mot vision 2045. Jag välkomnar all ambitiös miljöpolitik men jag vill samtidigt lyfta en del punkter som jag själv funderar över och eftersom jag är geograf så tittar jag gärna på globala fenomen och processer.

Efter klimattoppmötet i Paris kom världens ledare fram till att vi bör hålla jordens temperatur under 1,5 grader jämfört med före industrialismen. Det kräver enorma ansträngningar och enligt en rad forskare bör Sveriges vision 2050 appliceras globalt för att vi ska nå temperaturmålet. För alla som har rest i orienten så är vi förmodligen ganska eniga om att det på sina ställen finns en del att arbeta med. Därför är det otroligt viktigt att Sverige visar vad som är möjligt och hur även vår teknik på ett resonabelt, billigt vis kan implementeras även i de länder som ligger långt bakom i energi och klimatomställningen. I Sverige har vi redan insett vidden av en levande miljö och ett friskt klimat och vår omställning accelererar för varje år. Av den anledningen känns det problematiskt att vi globalt sett troligen inte klarar att komma under de temperaturmål som vi gemensamt har satt upp, åtminstone inte sett utifrån dagens perspektiv. Den ekonomiska kapaciteten och viljan är helt enkelt för långt bort för att man ska kunna utvärdera framtiden.

Foto: TWM - "Climate Change"

Foto: TWM – ”Climate Change”

En bidragande och bekymrande faktor till varför världen fortfarande spyr ut enorma mängder växthusgaser är att den är tätt kopplad till oljeprisets fluktuation. De senaste månaderna har priset på olja sjunkit flerfaldigt vilket i min värld skapar incitament för att överutnyttja produkten innan priset går upp igen. Balansbrädan skapar en ojämn utveckling där oljan ökar i popularitet och där klimatet får ställa sig sist i kön. Hur kan vi från Sveriges sida sända signaler att mervärdet av att behålla oljan och kolet i marken är så mycket större än att bränna ut det sista av oljan innan den tar slut? Anledningen är att många länder ligger långt ifrån den utveckling vi har haft i Sverige sedan 1990 och att ett möte i FN kan övertyga ett lands parlament, men inte nödvändigtvis en hel befolkning där många lever för att klara dagen.

Miljömål är bra men hur kan vi skapa en global rörelse där hela folket inser vidden av en extremt progressiv miljöpolitik som både ger bättre miljö men även fler och framför allt nya jobb? Kanske tar vi indirekt det steget nu då en överhängande majoritet av riksdagens partier faktiskt sätter sig vid skolbänken och arbetar fram ordentliga lösningar så att 1a Januari 2045 blir en historisk dag där vi blir ett föredöme för världen.

 

Share.

About Author

Robert Karlström

Robert Karlström har en kandidatexamen i geografi på Stockholms Universitet med Geografiska Informationssystem (GIS) och Geomorfologi som riktade studier från Universidad de Murcia i Spanien. Han har praktiserat genom SIDA i Ecuador med globala rättvise- och miljöfrågor och har även med sig studier och arbete från tv- och mediebranschen. Robert har erfarenhet inom outdoor retail efter många år som anställd på Naturkompaniet och drar sig inte för att klättra höga berg eller dyka på spännande platser världen över. Han har stort intresse av globala politiska och naturliga processer och vill gärna jobba med internationell miljöpolitik framöver.