Gå med i Sustainergies karriärsnätverk för studenter!

Klimatfrågan ”i tiden” och COP21

Då kom det ett till fredagsinlägg från mig. Det har varit lite mycket för oss på redaktionen på sistone så det är därför det varit dåligt med inlägg denna vecka och veckan innan dess. Hur som helst ser jag det som omöjligt att inte spinna vidare på mitt senaste inlägg om klimatrörelsen och COP21. Det ligger i tiden, som vi hållbarhetsintresserade ofta brukar få höra […]. Jag kommer att ta hjälp av några av de forskare och aktörer jag skrev om då, och fylla på med några fler i ett virrvarr ihop med mina egna tankar och reflektioner. 

Även om jag vet att det stundtals är fördummande att enbart umgås i homogena umgängeskretsar, i mitt fall miljökretsar där många av oss vill jobba med hållbarhet – blev jag här om dagen tämligen förvånad. När min lärare i en kurs jag läser frågade om de internationella förhandlingarna fortfarande pågick i Paris och vad de handlade om svarade två personer att det handlade om miljön och att det nog handlade om många miljöfrågor. Ja? Eller va? Klimatförändringarna ÄR sammankopplade med ytterligare miljöproblem men jag blev helt förstummad när jag insåg att ingen svarade:

Det är COP21, det tjugoförsta partsmötet under FN:s klimatkonvention där världens länder kommer att försöka förhandla fram ett rättsligt bindande avtal med målet att hålla den globala uppvärmningen under 2 C.

Ron Mader, Flickr

Ron Mader, Flickr

Eller ok, det kanske var ett väl informerat svar, men hade inte någon i alla fall kunnat svara att det är ett internationellt möte där man diskuterar klimatfrågan..? Det var för mycket begärt och jag mumlade fram något i liknande stil med det senare påståendet. Eleverna i min klass är från många länder och åldern i klassen är blandad men jag skulle definitivt uppskatta att cirka 1/3 är svenskar under 25 år. Anledningen att jag funderar kring ålder och ursprung är därför att jag kom över en artikel av Peter Alestig där han hänvisar till en undersökning av Sifo som visade på att 7 av 10 svenskar inte vet varför världens ledare samlades i Paris i måndags. Unga vet tydligen minst. I relation till detta är det den aldrig sinande strömmen av välmenande kommentarer om att man valt en utbildning ”i tiden” och att det ju är både trendigt och smart. Framförallt finns det numera ”en CSR-avdelning på alla företag”. Den sedvanliga frustrationen bubblar upp inom mig när jag inser för femtioelfte gången att det är många som fortfarande inte har fattat. Med anledning av detta vill jag än en gång hänvisa till Naomi Kleins uttalande i intervjun med Sverker Lenas där hon diskuterar vikten av att klimatrörelsen [alla som har kunskap i frågan?]vägrar byta samtalsämne.

Jag har i vanlig ordning sammanställt ett antal länkar som den intresserade kan surfa runt på för att ta reda på mer om vad som händer i Paris. Högst upp när man googlar COP21 kommer information från Oxfam upp. Jag måste säga att jag tycker att det är bra översiktlig information för den som ännu inte har haft tid att sätta sig in i ämnet. De uppdaterar regeringens hemsida löpande och Miljö- och energidepartementet har en blogg där de i alla fall skrivit ett inlägg om förmötet till COP21. Smartast skulle jag säga är att bara försöka följa personer som man vet är i Paris och deras engagemang i sociala medier, såklart allra helst twitter.

Annan information som jag tycker är bra att sätta sig in i är de snäppet mer vetenskapliga diskussionerna av Johan Rockström, till exempel hans kolumn i Nature (finns många fler exempel) där han diskuterar vikten av ett avtal som är tillräckligt bra för att utarbeta en snabb övergång till en fossilfri utveckling – det vill säga inte nödvändigtvis ett perfekt avtal. Passande nog har Sverker Sörlin och Victor Galaz hunnit leverera nya och mer aktuella artiklar i ämnet. Sörlins artikel om Vår kris är en tidens och tillitens kris är utmanande för läsaren men desto viktigare och vackrare om man faktiskt dyker in i den ordentligt (gör det bara, det är ändå betydligt mer intressant och lärorikt än din nuvarande kursbok). Victor Galaz skriver om att vi ännu kan väcka de goda klimatjättarna där han bland annat nämner exempel på möjlig positiv växelverkan mellan global etik, teknikutveckling och kapital.

Slutligen vill jag som feminist och drömmande om någon form av internationell karriär ge er en av de viktigaste länkarna i detta blogginlägg: nämligen den till artikeln om 13 kvinnliga klimatkämpar i Vogue. De har listat några av de mest inflytelserika och inspirerande kvinnorna som är aktiva inom klimatrörelsen och/eller har specifik makt inom ramen för förhandlingarna. Även om jag råkar ha många män som förebilder betyder det inte att jag inte har kvinnliga förebilder. Exempel är än en gång medlemmarna i PUSH Sverige som jag berättade om i mitt förra inlägg och där hittar man många grymma kvinnor som dessutom i detta nu jobbar hårt för att påverka och informera kring förhandlingarna. Titta gärna på deras live-sändning från i onsdags, inspelad via länk från Paris för att hålla er uppdaterade om vad som händer just nu samt deras blogg.

Förresten så hittade jag länken till artikeln från Vogue i en tweet från Andy Revkin där han refererade till den viktiga (om än såklart fantastiskt nördiga) hashtaggen #manthropocene – relatera den gärna till ovan omnämnda artikel av Sverker Sörlin då han diskuterar begreppet antopocen (~föreslagen geologisk epok där människan är den största förändringskraften på planeten). Kate Raworth instiftade termen manthropocene genom artikeln Must the Anthropocene be a Manthropocene? där hon bland annat diskuterar bristen på kvinnor bland de forskare som framgångsrikt arbetat med frågan. I relation till detta vill jag slutligen nämna en summering av några av de coolaste kvinnliga forskarna som kan det där med planeten och hur den fungerar.

Summering: vägra byta samtalsämne – om nu 7 av 10 svenskar inte vet varför världens ledare är i Paris               –> INFORMERA DEM! Klimatfrågan är ingen trendfråga.

Tags: , , , , ,