Valet 2014 kom och gick men det har nog inte undgått någon att det finns en viss problematik kring själva regeringsbildningen. Mitt Hållbarhetsjobbs skribent Caroline Nordvall reflekterar idag kring omställning och politiska incitament (eller avsaknaden av dessa). En omställning till en grön ekonomi och ett hållbart samhälle skulle innebära mängder av hållbarhetsjobb inom olika sektorer, men det får vi fundera vidare på i ett annat inlägg. Vi på bloggen vill hälsa er alla en trevlig helg och tack för en bra vecka med flitigt läsande!  

Valet 2014 är över och trots att miljön för många väljare var en central valfråga, visar resultatet att de två utpräglade gröna partierna MP och C, “Alliansens gröna val” landade på endast 6,8 respektive 6,1 procent. Medan Centern firade sina valframgångar, lös besvikelsen hos Miljöpartiet tydligt igenom. Fridolins taktfasta slagträ om att “Vi måste kunna se våra barn i ögonen i framtiden” lyckades inte attrahera lika många röster som man hade önskat. Uppenbarligen prioriterar många väljare fortfarande andra sakfrågor och även om jag inte nödvändigtvis vill bekänna politisk färg åt något håll – bloggen är trots allt oberoende – så tycker jag att det är oerhört beklagligt att inte fler inser det alldeles uppenbara: Utan en beboelig planet så spelar det ingen roll vad vi har för finans-, utrikes, jämställdhets- eller integrationspolitik. Det spelar ingen roll alls.

Hur ett kommande regeringssamarbete kan se ut är i skrivande stund omöjligt att säga. Men jag hoppas att vi får till betydligt fler klimatmässiga hållbarhetsdirektiv. Inte bara retoriska målsättningar, utan tydliga incitament och ekonomiska styrmedel, som är det som marknaden förstår allra bäst. Och framförallt: politiker som kan enas över blockgränserna för att få till stånd åtgärder som minskar vårt klimatavtryck och som verkar för att styra om till ett fossilfritt samhälle – ett mål som idag är satt till år 2050.

Under alliansstyret såldes svenska utsläppsrätter för 38 miljoner kronor. Sverige hade “ett överskott” som inte hade använts och istället för att gynna miljön och låta pengarna brinna inne, lät man de brinna upp. Nu var det en blå regering som genomförde detta, men det hade gjort mig precis lika förbannad om det hade varit en röd, rosa, gul eller regnbågsfärgad. Klimatsmarta politiska beslut bör genomsyra alla sakområden och näringsliv, ekonomi och politik måste här samverka i betydligt högre utsträckning än idag.

Under Almedalsveckan gick jag på en hel del seminarium anordnade av näringslivet och lobbyister. Oavsett bransch så var tongångarna förbluffande lika på alla podier: “Vi vill ställa om, vi har möjligheterna att styra om, men det saknas politiska incitament”. För samtidigt som förnybar energi åtnjuter stort skattestöd, är de fossila subventionerna än större. I senaste numret av klimatmagasinet Effekt beskrivs hur kommersiellt inrikesflyg, inrikes sjöfart, gruvor och järnvägar är befriade från energiskatt.

“Gruvorna slipper betala energiskatt på diesel för cirka 100 miljoner kronor om året, och har nedsatt koldioxidskatt med cirka 140 miljoner kronor. Skepp och fartyg som håller sig på svenskt vatten eller går mellan svenska hamnar behöver varken betala koldioxid- eller energiskatt för bunkeroljan – en besparing för sjöfartsindustrin på sammanlagt 770 miljoner kronor.” (Effekt nr. 2 2014)

Liknande subventioner finns även inom transportsektorn. Alliansregeringens argument för dessa subventioner? Tunga fordon skulle annars tanka billig olja i andra länder.

I Sverige har vi stor potential för att fortsätta utveckla förnybar energi i form av sol-, vind- och vattenkraft. Vi har även en hel arsenal av biodrivmedel som bara står och väntar i de svenska skogarna. Att ta hänsyn till klimat och miljö behöver inte betyda recession och ”nerväxt” och minskad konkurrenskraft. Jobb och tillväxt kan självklart gå hand i hand med en cirkulär ekonomi – vilket kommer bli allt tydligare de närmsta åren. Att Sveriges produktion och energinäring skulle gå åt något annat håll vore fullkomligt vansinnigt.

Den tillträdande regeringen har till synes långt fler klimatfrågor att behandla än enbart den svenska kärnkraften och Vattenfalls fem planerade brunkolsgruvor i Tyskland. Det krävs ordentliga politiska reformer och en konsekvent strategi för en omställning till grön ekonomi – inte bara i retoriken.

 

Share.

About Author

Caroline Nordvall

Jag är student inom journalistik och statsvetenskap och har ett brinnande intresse för storpolitik och kritiskt ifrågasättande inom alla dess former. Mitt internationella intresse går hand i hand med mitt engagemang för miljö och hållbarhet och långsiktigt hoppas jag kunna kombinera dessa två. Drömjobbet vore utrikeskorrespondent. Men att "dra sig tillbaka" och jobba med CSR och hållbarhetsfrågor hemma i Svedala när äventyrslustan har lagt sig, vore minst lika spännande.