Gå med i Sustainergies karriärsnätverk för studenter!

Går det att få ett hållbarhetsjobb?

Dagens gästskribent heter Felicia Sjösten och är ekolog på miljöförvaltningen i Stockholms stad. Inlägget kommer dock inte att handla om hennes arbete utan snarare om svårigheterna med att faktiskt lyckas landa ett hållbarhetsjobb. Felicia delar med sig av upplevda problem och finurliga tips till dig som söker jobb.

Foto: Pr

Foto: Miljöförvaltningen Stockholms stad ©

Jag har många kvaliteter; ofrivillig CV-expert, projektanställningsbar, och ser inga som helst problem med att inte veta vad jag gör om två veckor. Men vad jag framför allt behöver vara, för att få det där drömjobbet, är en blandning av ung, erfaren och välutbildad. Jag känner några få som tycks ha lyckats med detta. De är på god väg att bli utbrända innan de hunnit fylla 30. Lägg till följande mantran och du får en omöjlig ekvation:

  • Som nyexaminerad och oerfaren är det svårt att få jobb.
  • Som någon som befinner sig i samhällets förväntade ”föda-barn-ålder” är det svårt att få jobb – om man är kvinna i alla fall.
  • Som någon som doktorerat och därmed riskerar att vara ”överkvalificerad” är det svårt att få jobb. Jodå, det finns det med.
  • Som någon som anses ”för gammal” är det svårt att få jobb.

Kontentan? Du kan lika gärna rulla över och spela död nu, för du kommer alltid att ha oddsen emot dig var i livet du än är.

Trots denna paradox sitter jag på ett av mina tänkbara drömjobb på en av mina drömarbetsplatser – ekolog på miljöförvaltningen, Stockholms stad. Åtminstone tillfälligt. Det är fantastiskt här. Här får jag uttryck för både generalisten i mig – den tillämpande miljövetaren, och en del av min specialistkunskap – ekosystemtjänster. Det enda som skulle göra det komplett är att få användning för min ekotoxikologiska kompetens. Det kan låta spretigt, men en god arbetsgivare ser den röda tråd jag så försiktigt byggt upp under mina sex universitetsår.

Men jag har inte haft mer tur än någon annan. Jag har inte heller hejdlöst kastat mig ut i ”hållbarhetsdjungeln” med vetskapen om att jag med all säkerhet kommer att landa på drömjobbet. Jag vågar påstå att min masterexamen har räckt någonstans. Att min envishet har viss övertalningsförmåga. Att jag som person spelar väldigt stor roll. Men det är svårt att vara modig.

Min väg, liksom många andras i deras sökande efter hållbarhetsjobbet, kantas av synliga och osynliga hinder. Kanske ältar man något av de fyra ”omöjlighets-mantran” ovan. Kanske reflekterar man över det faktum att man konkurrerar med över 100 andra kvalificerade sökanden. Det är nyktrande att veta att vi alla fungerar likadant.

Men jag har också varit arbetslös. Gått ifrån vad jag tyckte var toppen till botten. Jag har fått höra att jag inte räcker. Blivit utskälld av forskare. Råkat ut för arbetsrelaterad mobbing. Det tar på en. Men jag har en förmåga att ta tillbaka övertaget. Och det är så värt det. Jag älskar det jag gör, det jag kommer att göra imorgon, och det jag har gjort hittills. Om det är några arbetsrelaterade knep jag kan runda av med, som man ju bör, så är det dessa guldklimpar:

  • Tänk att alla andra är idioter – det är förvånansvärt effektivt.
  • Om det gäller att söka jobb – ring. Helst en gång för mycket. Gå förbi ”jobbig” och riskera stämpeln ”asjobbig”.
  • Inse att det aldrig är för sent att stå på sig. När ögonblicket det gällde är förbi, kan man bara önska att man sa en rad smarta saker som man alltid kommer på för sent. Tänk igenom och säg dem vid ett annat och för dig planerat tillfälle, då du är mer förberedd.
  • Underskatta inte fikats förmåga att ställa dig i en oumbärlig position. Bjud på tårta, ofta. Du kommer att bli saknad.

Tags: , , , ,