Burkina Faso, lärande för hållbar utveckling, Medveten Konsumtion och hållbarhetsarbete på Yasuragi. Veckans inlägg är sammankopplade, inte bara för att de alla berör hållbar utveckling på något sätt. De handlar alla om individen och individens förmåga till självförverkligande, lycka och välmående. Låt mig förklara hur, med en liten detour via 1998 års Nobelpristagare i ekonomi. 

Nobelpristagaren i ekonomi, Amartya Sen, gav 1999 ut boken Development as Freedom, i vilken han för ett resonemang kring BNP som ett mått på utveckling och som en definition av fattigdom, och konceptets många tillkortakommanden. Amartya Sen tittar på de friheter som medborgare åtnjuter i sitt samhälle, och vilken förmåga och potential en har att förverkliga sitt liv och sina drömmar, han menar att de är bättre indikatorer på att mäta ett lands välstånd och utveckling. Human Development Index, HDI, används ofta (visserligen informellt många gånger) som ett komplement till BNP. HDI kollar på förväntad livslängd vid födelsen, antal år i skolan, mödradödlighet m.fl. indikatorer. Happy Planet Index mäter till vilken utsträckning ett lands medborgare lever lyckliga, hållbara liv. Det finns alltså exempel på försök till ett nytt narrativ, en ny förståelse av människor och människors välmående.

Studier visar att människor inte blir lyckliga (i alla fall inte långvarigt) av att konsumera. Upp till en viss materiell standard kan konsumtion av varor göra oss lyckliga eller lyckligare, men när en människa når den nivå som är standard i exempelvis Sverige så tillför ytterligare saker oss ingen långvarig lycka. Vi verkar inte behöva så mycket mer än mat, tak över huvudet, en säng att sova i, ett meningsfullt arbete eller engagemang och familj och vänner. Vetenskap hit och vetenskap dit, det är rätt allmänt känt och alla är ju inte sugna på att läsa studier om det (men det är ju bra att veta att studierna finns), men ändå så fortsätter vi att konsumera. Sverige ligger som tidigare berörts på bloggen på tionde plats i världen när det kommer till vårt ekologiska fotavtryck per person. Vi fortsätter att konsumera saker som vi inte behöver, och sen måste vi köpa böcker om hur vi ska rensa i röran, eller varför inte flashiga magasin som förklarar för oss hur vi kan styla våra hem och rensa i den där förbannande röran. Likväl så går vi sen vidare för att köpa några fler saker. Det har talats om hur den moderna människan definieras utifrån sitt yrke, sin inkomst och sitt införskaffande av diverse prylar. Är det därför vi fortsätter att konsumera, fortsätter att rensa i röran? Är det därför Sverige har gått från plats tretton till plats tio?P1060359

Jag lyssnade en gång på Handelsprofessorn Micael Dahlén när han talade om förväntningssamhället. Han talade om hur människan ständigt strävar efter att skaffa sig något nytt, något som ska bringa lycka eller status. Förväntningar om prylarnas förträfflighet, förväntningar om något som är bättre, snyggare, lyckligare – men sen tar det inte lång stund innan den eventuella kicken har planat ut och förväntningarna på nästa sak blommar upp. Samtidigt finns det flera indikationer på att det människan egentligen vill ha är tid med nära och kära, tid att spendera i naturen, fylla på med energi, allt för att vara redo att återigen ge tillbaka till det samhälle som ger oss så mycket.

Om vi betraktar det uppenbara behovet av att rensa i röran och göra sig av med överflödiga saker i förhållande till behovet av att konsumera och köpa nya saker som vi senare vill göra oss av med, så kanske det är dags att rannsaka oss själva. För den flitige finns det här potential till innovationer och företagande. Det finns förstås saker vi behöver, typ kläder, möbler, mobil (ja vi bor inte längre under stenar) och lite sånt gott. Hur ska framtidens konsumtion se ut? Hur skapar vi mervärde? Lycka? Kvalitet före kvantitet, kretsloppstänk, cradle to cradle, upcycling – några ord som är betydelsefulla.

Yasuragis hållbarhetskoncept ”Feel good, do good – for sustainable living” föddes ur insikten att Yasuragis mål var att få besökarna att må bra så att de skulle kunna vara bättre medmänniskor och bidra till en positiv utveckling i samhället och i världen. En bra utbildning för alla är grundläggande för människors möjlighet att blomstra och förverkliga sina drömmar, även en grundförutsättning för att vi ska göra en omställning till en ekologiskt hållbar värld. Om vi kunde konsumera medvetet skulle vi börja med att göra oss av med det vi inte behöver, och sen skulle vi aldrig skaffa oss det vi inte behöver igen. Ibland kan det behövas perspektiv på tillvaron och då kan vi reflektera över det faktum att 90 % av befolkningen i Burkina Faso är sysselsatta i jordbruket, trots att landet till mesta del består av savann. Det här är vad veckans inspirerande inlägg har handlat om. Fundera över potentialen och förändringskraften som finns i alla dessa människor som lever på planeten. Jag känner lite fredagspepp av den tanken! Men visst, hållbarhetsarbete kan kännas som den eviga uppförsbacken, men det gäller att höja blicken och fortsätta framåt. Att ge upp för att det är svårt är väl rätt värdelöst och en ganska trött inställning.

Att skapa ett hållbart samhälle, ett hållbart Sverige och en hållbar värld handlar inte om utopier. Det handlar om att anstränga sig lite mera, tänka efter några steg längre, förstå systemet och visa på att det hållbara samhället är möjligt och fantastiskt! Det handlar om att lyfta alla otroliga initiativ, allt engagemang och häftiga entreprenörer som nästintill outtröttligt arbetar med hållbarhetsfrågor, trots motgångar av alla dess slag. Det handlar om att inkludera naturen och människorna i alla beräkningar, för utan natur och människor så har vi ingenting, ingenting alls. Fatta inte beslut förrän du har tänkt på naturen och människorna som påverkas av beslutet.

Share.

About Author

Magdalena Frembäck

Jag läser en Master in Environmental Science, med inriktning Environment, Communication and Politics, på Södertörns högskola. Jag har en fil.kand. i utvecklingsstudier och hållbar utveckling från Uppsala universitet. Mellan grundutbildning och master har jag bland annat gjort praktik i Bangladesh, tack vare Sidas praktikantprogram. Jag arbetade med jordbruksrättigheter och mötte klimatförändringarnas vardag, vilket onekligen ger en perspektiv på tillvaron. Miljö- och hållbarhetsfrågor är min passion och det finns ingen värld där jag inte vill arbeta med det.