Gå med i Sustainergies karriärsnätverk för studenter!

Fler utmaningar i Europas huvudstad

Då var det dags för ett fredagsinlägg från Hanna Ahlström igen, men den här gången med fokus på de tragiska händelserna som nyligen skett i Bryssel och kanske inte så mycket om just hennes praktik på Europeiska kommissionen.

Min första månad som praktikant i Bryssel fick såklart en tydlig vändning i förra veckan. Jag har velat mellan att skriva och att inte skriva om terrordåden. Samtidsanalytikern Per Grankvist uttryckte det på ett sätt som beskriver den känslan jag har på ett väldigt bra sätt:

Har haft svårt att acceptera att det som hände i Bryssel igår faktiskt hände. /…/ Försökte skriva något igår men blev rädd för att banalisera något stort, om jag jagade den där känslan att vara snabb på bollen efter en händelse som vi skrivande människor ofta vill vara. /…/ [får] återkomma när och om jag lyckas fånga allt jag tänker om Bryssel, om rädsla och symboler i vardagen just nu.

Tilläggas ska att jag definitivt även skriver under på de uttryck som problematiserar vår fokus på terrordåd i väst. Förra veckan var det mycket annat som hände, bland annat det fruktansvärda terrordådet i Lahore. Ämnet ligger inte bara nära mig just nu, jag känner mig oerhört ödmjuk inför denna debatt och jag är inte helt säker på att jag är rätt person att skriva om detta. Därför, och eftersom det här är en blogg om hållbarhets(jobb), kommer jag att fokusera på mina tankar kring hållbarhet och sätta det i perspektiv till vad som händer i resten av världen. För så är det ju, det är många frågor som är viktiga utöver hållbarhetsfrågorna, men inte minst på grund utav att de ofta är sammanlänkade, de utgör dessutom tillsammans fundamentala samhällsutmaningar. Terrordåden i Paris har de flesta i färskt minne, och jag skrev i ett tidigare inlägg här på bloggen om att det var många som tvekade på om eller när de ville åka ner och påverka klimatförhandlingarna, vilket självfallet är förståeligt. Jag skrev då om att den stora klimatmarschen i Paris under COP21 ställdes in samt spred ett urval av artiklar i ämnet.

Långsiktiga samhällsutmaningar så som hållbarhetsfrågorna kommer av förklarliga skäl i skymundan ett tag. Även om så var fallet i Paris kan det ju i efterhand konstateras att det i slutändan förhandlades fram ett nytt globalt klimatavtal. Hur pass mycket terrordåden i Paris påverkade förhandlingarna är såklart svårt att avgöra: jag hittade direkt två artiklar från i vintras när detta diskuterades. Innan ni läser detta vill jag bara påpeka att ha mer än ett fokus samtidigt behöver inte betyda att en fråga är viktigare än den andra. Att sörja de liv som har tagits ifrån oss blir såklart en fråga av helt annan karaktär än den om engagemang i klimatfrågan. The Guardian skrev om Obamas förhållningssätt och hans signal till resten av världens ledare. De citerar honom sägandes att han tror att det är absolut nödvändigt för varje land och varje ledare att sända en signal om att den brutalitet som visats av en handfull mördare inte ska stoppa världen från att sluta viktiga avtal. Han ska också ha sagt att dessa ledare borde visa att de inte är rädda. Andra artiklar i ämnet går bland annat att hitta via Politico och den något mer kontroversiella via The Ecologist.

Foto: Hanna Ahlström

Foto: Hanna Ahlström

Jag har reflekterat över det här med rädsla ganska mycket dessa dagar. Jag känner många som verkligen är rädda, och några som definitivt drar sig för att åka kollektivt här i Bryssel. Det är självklart individuellt huruvida man är rädd eller inte, vissa personer har ett mer rationellt, eller kanske cyniskt perspektiv och det är många som inte är särskilt förvånade över det som hänt. Vad jag har sett dessa dagar är i alla fall mycket solidaritet, mod och förmåga att fortsätta i någorlunda liknande lunk bara dagar efter dåden. Det ger mig hopp. Från små saker som den blixtsnabba reaktionen att ad hoc bilda en digital bilpool på jobbet så att alla kunde ta sig hem under tisdagen, till den solidaritet som visades vid minnesplatsen vid Place de la Bourse och den omtanke som människor visat varandra – både främlingar, arbetskamrater, chefer och vänner har betytt mycket för mig. Jag har fortsatt jobba ganska hårt dessa dagar då jag hade två deadlines att ta itu med. Jag tycker nämligen inte att fokus på hållbarhetsfrågorna är sekundära. Det innebär dock inte att jag inte vill hedra offren och deras anhöriga, jag tycker snarare att viljan att fortsätta jobba för det som betyder något blir viktigare än någonsin.

Tags: , , ,