Nu när bloggveckan är över har jag funderat lite över de tre inlägg som har publicerats. Kultur och scenkonst, återvunnet och slow fashion, och så värderingar. Alla inlägg visar olika komponenter som behöver spela in för att vi ska kunna skapa ett nytt narrativ om den hållbara människan.
 
 

I början av veckan fick jag av ett tungt namn inom hållbarhetsbranschen höra att hen i samarbete med några andra har ett projekt på gång, vilket rör just ett nytt narrativ. Något att ser fram emot tror jag. Jag insåg nyligen att jag både i tal och skrift har en tendens att svänga mig med konceptet ett nytt narrativ, då jag slentrianmässigt förmodar att den som läser eller lyssnar är helt med på vad det är för narrativ jag pratar om. Så håll till godo, härmed levereras ett sammelsurium av tankar i form av ett något intellektuellt ofullkomligt resonemang. Se det som en teaser..

Under hösten läste jag en kursbok som lyfte behovet av truthful communication när vi försöker att ställa om till ett hållbart samhälle. Översättningen sanningsenlig kommunikation gör inte riktigt termen rättvisa egentligen, då den antyder att det enbart handlar om vad som är sant eller falskt. Truthful communication betyder förstås att vi ska säga sanningen, men vi ska även berätta om alla nyanser och detaljer. Den vaksamme hör förstås att det låter som en lätt vådlig uppgift, av flera anledningar (ex. tid, komplexitet, det moderna samhällets informationsöverflöde, för att nämna några). Samtidigt behöver vi vara öppna med att det finns en hel del osäkerhet i forskning om komplexa system. Ett välkänt exempel är klimatförändringarna – 97 % av forskarna är överens om de antropogena klimatförändringar. Sen finns det stor osäkerhet gällande hur systemen fungerar (tipping points, feedback loops etc.). Om vi inte är öppna om det kan det direkt motverka vårt mål. Detsamma gäller företag som misslyckas med sin hållbarhetskommunikation (eller hela hållbarhetsarbetet i sig), politiska partier som inte når ut utanför de redan frälsta osv.

P1070279

Frukost på båttaket överblickandes Sundarbans, Bangladesh.

Med anledning av detta tänkte jag utveckla idén om ett nytt narrativ. I det här sammanhangen handlar det om en ny berättelse om vad det innebär att vara en modern människa som lever ett gott liv inom planetens gränser. Sen den industriella revolutionen har så mycket förändrats i vår värld, det är nästintill omöjligt att riktigt greppa. Sjukvård, infrastruktur, utbildning, forskning, listan kan göras lång. Hand i hand med denna för människan så dörröppnande utveckling har en ständig degeneration av våra livsuppehållande system följt. Inom framförallt akademin och gräsrotsrörelsen så finns det olika förklaringar till detta, förklaringar som rör både den industriella revolutionen och miljöförstörelsen i dess fotspår. Det finns en ideologisk uppfattning om att människan står över naturen och besitter en slags oantastbar rätt att exploatera och dominera allt icke-mänskligt liv och till viss utsträckning andra människor (om ni har tröttnat på kursböcker så rekommenderar jag reseberättelser från kolonialtiden för målande exempel). Det talas även om hur en modern människa värderas idag – på basis av vad denne tjänar, hur den tjänar det, och hur den spenderar de intjänade pengarna. Olika rörelser runt om i världen försöker visa att det finns andra sätt att vara en människa. Jag måste förstås tala klarspråk – vi kan inte konsumera som vi gör, vi kan inte investera pengar i fossilindustrin, vi kan inte äta vad som helst, men vi kommer fortfarande leva bra liv!

Utöver själva miljö- och klimataspekten så finns det flera direkt etiska och moraliska frågor som vi behöver fundera över (människorna som drabbas av klimatförändringar som vi har orsakat, människorna som producerar våra billiga kläder). Att ett multinationellt företag betalar en arbetare en lön som de kan överleva på är inte okej, en arbetare ska få en lön som de kan leva på, en lön som de kan försörja sina familjer på. Det är kanske ett annat inlägg. Men vad jag skulle säga var: det finns andra sätt att vara människa, där vi inte deltar i köp- och släng-samhället (vi har lämnat slit och släng bakom oss var det någon som påpekade häromdagen), där vi inte deltar i brutal djurhållning där det förnekas att de är individer, där vi inte dumpar all möjlig jävla skit i naturen eller i länder i Syd.

En hälsosam, giftfri, rättvis, ekonomiskt stabil och ekologiskt hållbar värld är möjlig. Det finns de som ska börja bråka om utopier och naivitet, men som det har sagts tidigare på bloggen – det handlar inte om utopier. Det handlar om att vi kan skapa ett hållbart samhälle, vi är bara fast i en föreställning om att så som vi har det just nu är our best self! Teknologin säger annorlunda, möjligheterna säger annorlunda, och verkligheten kräver förändring. Kulturen är viktig att fundera över då den reproducerar normer, värderingar och idéer och förstärker deras fästen i folks medvetanden, samtidigt som den har potentialen att förankra ett nytt narrativ. Slow fashion är ett exempel på hur vi kan gå mot en cirkulär ekonomi. Våra värderingar är inte slumpmässiga, medfödda, konstanta. De är konstruerade och de kan utmanas och förändras. Vi behöver utöka våra moraliska universum så att de innefattar mer än våra närmsta och våra artfränder. Fundera på det nya möjliga, testa det i praktiken, och ta aldrig dina värderingar för givna.

Våra folkvalda politiker behöver påminnas om att det finns ett folkligt stöd för en fossilfri framtid. Ta chansen nästa helg då Global Divestment Day går av stapeln. Hitta ett event nära dig.

Share.

About Author

Magdalena Frembäck

Jag läser en Master in Environmental Science, med inriktning Environment, Communication and Politics, på Södertörns högskola. Jag har en fil.kand. i utvecklingsstudier och hållbar utveckling från Uppsala universitet. Mellan grundutbildning och master har jag bland annat gjort praktik i Bangladesh, tack vare Sidas praktikantprogram. Jag arbetade med jordbruksrättigheter och mötte klimatförändringarnas vardag, vilket onekligen ger en perspektiv på tillvaron. Miljö- och hållbarhetsfrågor är min passion och det finns ingen värld där jag inte vill arbeta med det.