Annika Hagberg skrev nyligen ett väldigt viktigt och uppskattat inlägg om stress och utmattning. Idag är hon tillbaka med ytterligare ett inlägg där vi får ta del av hennes reflektioner kring vägen till välmående. 
 

Efter sjukskrivning för utmattning ett antal månader har jag återfått mycket av min energi och därför gett mig av för några månaders inre resa. Jag behöver hitta ett nytt sätt att se på mig själv och min plats i universum för att orka bidra till vad jag brinner för: en hälsosam och rättvis värld för alla. Det är svårare att få perspektiv på saker och ting när man är kvar i gamla rutiner och mönster, samtidigt som sol, värme och vacker natur alltid haft en god inverkan på själen. Så här är jag nu, utbränd i tropikerna. Dagens i-landsproblem?

IMG_20150225_101736Jag bestämmer mig för att vara med på en veckas yoga- och meditationsretreat. Vi är en grupp på 12 personer från nio länder. I-länder. Som ideellt aktiv i klimatrörelsen sen många år är jag van att vara bland de äldre i många sammanhang och av någon anledning tror jag att de flesta på retreaten ska vara i 20-25-årsåldern. Men tji får jag när det visar sig att jag är bland de yngsta i skaran. Vad jobba de andra med? Säkert också utbrända aktivister. Men nej igen, det visar sig vara en civilingenjör, konstnär, redaktör, it-tekniker, cellbiolog, marinbiolog, lärare, och en bankir. Vad det visar sig att vi har gemensamt är att vi är sökande efter en större förståelse. En djupare insikt om oss själva och en harmoni med den värld vi råkar leva i.

Några fraser som kommer upp ofta under veckan är ”Jag har aldrig lärt mig att…” och ”Ingen berättade någonsin för mig att…” när det handlar om sådant som berör vår inre utveckling, vilka vi är som människor och hur man älskar sig själv. Och det slår mig att de som sitter här i meditationsringen är ett skärpt gäng som har enormt mycket sakkunskap inom sina respektive arbetes- eller forskningsområden och är väldigt framgångsrika inom vad de jobbar med. Men när det kommer till vår egen själ, våra tankar och hur vi ser på oss själva är vi alla som längtansfulla femåringar som med stora ögon önskar att vår guru är en trollkarl som kan trolla oss lyckliga och harmoniska.

Hur kan västvärlden ha blivit så sned att ambitiösa, hårt arbetande och intelligenta människor känner sig så villrådiga när det kommer till den egna inre hälsan, personliga utvecklingen och meningen med livet?

Skulle inte ekonomisk tillväxt vara ett verktyg för att uppnå allmän välfärd och sen skulle vi ägna oss betydligt mer åt kreativitet, kultur och själslig fördjupning? Och varför är inte självförtroende och livskunskap obligatoriska ämnen i skolan? Det är ju 2015 nu, bättre kan vi väl?

Jag lär mig enormt mycket under veckan, och föder ännu fler nya frågor än vad jag lyckas besvara. Men vad jag framför allt tar med mig är att det är mitt eget ansvar att se till att jag mår bra. Och bara jag själv kan ordna det. Genom att känna efter vilka behov och drömmar jag har och öva på att dra gränser respektive rikta min energi så att jag möter dem. Och inte bli distraherad av all information och påhittade ideal som haglar över oss hela dagarna – vilket är betydligt lättare här ute i ingenstans, än hemma i vardagen.

Och så klart är vi alla här för att hjälpa varandra. Men du kan inte hjälpa andra lika bra om du inte hjälper dig själv först. Så gå hem när dina arbetstimmar faktiskt är slut och fråga dina kollegor på vägen om inte de också ska gå nu. Det finns ju annat i livet än jobb. Även om det är för en – väldigt – bra sak.

IMG-20150223-WA0000

Share.

About Author

Gästbloggaren

Under denna användare skriver ett antal intressanta personer gästinlägg. Här blandas personliga reflektioner med tips och råd. Känner du någon som du vill ska gästblogga, eller känner du själv att du är en lämplig kandidat? Kul! Skriv till viktor.stocke[at]sustainergies.com