Veckans fredagsinlägg är skrivet av Robert och kretsar kring ett av hans favoritämnen – Cykeln. Med avstamp i en artikel från Dagens Nyheter ger han sin åsikt på fenomenet cyklister och hur situationen för cyklister ser ut i Stockholm.

Foto: privat

Foto: privat

De senaste veckorna, låt säga månaderna har det brutit ut ett regelrätt krig mellan samhällets trafikanter. I fokus står cyklisten och bilisten som båda försöker få utrymme för sina åsikter. I Dagens Nyheter den 21/4 samlade man ihop ett gäng läsarreaktioner till följd av den artikelserie som handlade om “Cykelkulturen i Stockholm”. Ord som “MEMIL” eller “Medelålders Män I Lycra” blossade upp som ett nytt skällsord samtidigt som de fin-bils-körande slipsherrarna och snickarkåren även dom fick sig en släng av sleven. Det är otroligt att trafiken kan vara så känslosam men samtidigt väldigt bra eftersom vi debatterar vilka faror vi utsätter oss för och hur vi kan förhindra olyckor.

Nu är det så att jag själv är främst cyklist, nästan en “MEMIL” fast utan L som i Lycra och jag tar mig ofta friheten att bryta mot mindre trafikregler om jag anser att jag inte riskerar att skada någon. Detta är självklart ett dåligt system, jag stannar ju alltid på rött när jag åker bil, det är en självklarhet och kommer alltid att vara. Men när jag sitter på min hybridhoj så känner jag mig ibland odödlig, ett fartmonster med krut i benen. Jag vill inte stanna vid ett tomt övergångsställe bara för att det är rött för då måste jag ju ladda om och börja från noll igen! Jag ska erkänna att det finns en uns av överdrift i mitt resonemang, både att jag är en van regelbrytare eller att det är en plåga att behöva stanna vid ett övergångsställe. Det är det inte men jag letar ofta efter anledningar till att kunna svischa genom city på två röda.

Jag har alltid uppskattat cykeln, så mycket att det blev temat på min c-uppsats som jag inledde med:

“I undersökningar upplevs cykeln som främjande av hälsa och välbefinnande, en del av en modern infrastruktur och en miljömässigt sund transport. Man upplever att många fördelar kommer på köpet när man väljer cykeln, framför allt fördelar som är svåra att mäta ekonomiskt som just motion och flexibilitet. Cyklister är envisa. Det är inte allt för sällan man ser cyklister i regn, blåst och vinterväglag på väg till arbete eller skola. För vissa är det ett nödvändigt ont, för andra ett intresse eller en praktisk transport. I Stockholm har det blivit enklare att vara cyklist genom mer underhåll och nybyggnation av cykelvägar samt fokus på olycksförhindrande insatser.”

Jag vill problematisera den sista meningen. Även om det faktiskt byggs nya cykelbanor samt att man försöker bygga bort olyckor så är Stockholm långt ifrån den cykelstad jag drömmer om. För alla som har cyklat runt i Amsterdam (tänk bort Stockholms kuperade landskap) så vet ni vad jag pratar om. Jag cyklade härom dagen några mil fram och tillbaka genom innerstaden och kunde konstatera att cykelbanorna ofta är en ren och skär katastrof. Har man inte whiplash från puckelpist-asfalten så har man redan blivit ihjälkörd när man svängt ut via de röda cykelfälten som korsar rakt över bilistens vägbana.

Foto: privat

Foto: privat

Jag vill med denna artikel faktiskt berömma den stora ström av cyklister som redan har insett hur fort det går att ta sig fram på två hjul utan motor. Tänk vad mycket vi sparar på vår kära miljö, vad lite plats vi tar i trafiken och vad vi främjar folkhälsan. Cyklism är ju hållbart så det stänker om det och även om vissa missbrukar sin framfart i trafiken så måste vi ta krafttag för att skapa ett ännu bättre vägnät där fler cyklister får plats.

Varför inte ta och investera i en elcykel om det nu krävs? Under min uppsatsperiod läste jag en del om hur man kan skapa hyrstationer med elcyklar som alternativ till de traditionella vi har idag. Det låter enligt mig som en lysande idé och jag ser fram emot den dag jag själv kan hoppa på cykeln och inte behöva ta bilen eller klä mig i spandex bara för att det är långt.

Länge leve cyklismen!

Share.

About Author

Robert Karlström

Robert Karlström har en kandidatexamen i geografi på Stockholms Universitet med Geografiska Informationssystem (GIS) och Geomorfologi som riktade studier från Universidad de Murcia i Spanien. Han har praktiserat genom SIDA i Ecuador med globala rättvise- och miljöfrågor och har även med sig studier och arbete från tv- och mediebranschen. Robert har erfarenhet inom outdoor retail efter många år som anställd på Naturkompaniet och drar sig inte för att klättra höga berg eller dyka på spännande platser världen över. Han har stort intresse av globala politiska och naturliga processer och vill gärna jobba med internationell miljöpolitik framöver.