Även denna fredag är det Caroline Nordvall som har fattat pennan. Här skriver hon om 80-talister, medveten konsumtion och om hur CSR har blivit trendigt. Men även om branschen som släpar efter inom etik och hållbarhet. Missa inte länken till detta längst ner i inlägget!

Häromdagen stötte jag på en gammal kollega som jag inte har träffat på flera år. “Vad gör du nu för tiden?” frågade han. Jag berättade att jag var inne på sista terminen inom ämnena journalistik och statsvetenskap, att jag gärna ville jobba internationellt efter examen, kanske inom biståndsbranschen eller med CSR. “Mmm, du är 80-talist va?” skrattade han.

Och jag skrattade med. Tänkte på alla facebook-grupper jag är med i, nyhetsbreven jag prenumererar på, debattartiklarna jag skriver och hur noggrant jag väljer ut mina matvaror. Och jag tänkte på åren då jag jobbat med träning och massage, mån om min egen hälsa. Men, som kollegan poängterade: ”Vad är viktigare än din egen hälsa? ANDRAS hälsa! Hahaha!” Jag vill nu inte svartmåla min kollega på något sätt, sarkasm är galet kul och jag skrattade gott. MEN han satte även igång lite tankar hos mig.

Det är verkligen en hårfin gräns mellan att vara engagerad och att framstå som pretentiös. En del av mig kan nog uppfattas som det sistnämnda. Jag känner mig nöjd när jag går (OBS. går) med mina papperskassar till sopsorteringen, när jag väljer lågenergilampor och när jag tar med mig en tygkasse till Ica istället för att köpa en miljökasse, eller Gud förbjude, en plastpåse. Ja, jag känner mig nöjd. Jag känner att jag är med och bidrar, på mitt lilla sätt. På 80-talistens sätt.

För mig känns det alldeles naturligt och självklart att vi 80-talister har fått stämpeln som väldigt engagerade, drivna, och ja, kanske lite pretto. Många av oss har växt upp med ett enormt överflöd i kapitalismens glans. Men till skillnad från när vi som barn låg vid mammas eller pappas fotknölar och bölade “Men jag vill haaaaaaaaa deeeeeeen”, så är vi inte längre lika bångstyriga gällande vårt köpbehov. Eller ja, köpbehovet finns kvar, men medvetna köpbeteenden och konsumtionsval präntas in allt starkare i de flesta av oss.

IMG_1681

Att ha kakan eller äta den? Måste man verkligen välja? Foto: Privat

Vi vill ha kakan och äta den. Vi vill fortsätta leva bekvämt. Vi vill fortsätta konsumera. Men jag vågar påstå att vi på samma gång i grund och botten allihop vill bidra till att göra världen till en lite bättre plats. Våra möjligheter är oändliga, men även kommande utmaningar. Och det vet vi om. Därför är det inte konstigt att CSR-och hållbarhetsbranschen nu formligen har exploderat. Att bidra på individuell hobbynivå räcker inte längre. Måhända att CSR-branschen kanske har fått lite av en “trend” eller “pretto”-stämpel, men i sådana fall kallar jag mig gladeligen för just detta.

Att vara en del av den generationen som får vara med i just det här skedet känns så häftigt! Som snart nybakad från högskolan kliver jag in i arbetslivet med en känsla av att “det är nu det händer. Nu eller aldrig”. Det är nu hållbarhetschefer kan sätta press på såväl makthavare samt på mellanhänder i produktionsleden att ta sitt miljömässiga och sociala ansvar. Det är nu vi kan anta en ny gemensam ekonomisk, etisk och mijlömässig agenda. Men då måste alla vara med på tåget, inte bara pretentiösa 80-talister.

Några som inte är med på tåget än är finanspamparna. En rapport av Fair Finance Guide som släpptes i förra veckan visar att finansbranschen är värstingarna när det gäller etik och hållbarhet. Bottennoteringen fick Handelsbanken, som ställer allra lägst hållbarhetskrav vid investeringar och lån till andra företag. Vad än värre är – inte en enda bank fick godkänt.

Ovanstående exempel är en droppe i havet. Det finns enormt mycket som måste göras, inom många olika områden men kanske främst inom finanssektorn. Och det måste göras snabbt, men även genomtänkt och metodiskt. Vi står inför enorma framtida utmaningar. Men även enorma framtida möjligheter. (Sa prettot).

En artikel om undersökningen i magasinet Omvärlden hittar du här. 

Share.

About Author

Caroline Nordvall

Jag är student inom journalistik och statsvetenskap och har ett brinnande intresse för storpolitik och kritiskt ifrågasättande inom alla dess former. Mitt internationella intresse går hand i hand med mitt engagemang för miljö och hållbarhet och långsiktigt hoppas jag kunna kombinera dessa två. Drömjobbet vore utrikeskorrespondent. Men att "dra sig tillbaka" och jobba med CSR och hållbarhetsfrågor hemma i Svedala när äventyrslustan har lagt sig, vore minst lika spännande.